RAS

Rasspecifik avelsstrategi finns i sin helhet på SvkFUR:s hemsida:. RAS (Rasspecifik avelsstrategi) är ett dokument som beskriver rasens historia, nuläge och hälsotillstånd.På uppdrag av klubben har jag analyserat enkätresultat och författat en rapport (2007) som blev godkänd av SKK 2007. Rapporten finns i sin helhet på SbkFUR:s hemsida:  http://www.svkfur.se/_filebank/ras_puli.pdf  Nedan följer en beskrivning av pulins historik, texten är ett utdrag ur RAS.

En tillbakablick
Puli som ras erkändes 1924 i Ungern då den första rasbeskrivningen, författad av dr Emil Raitsits, antogs av FCI. Dr Raitsits var professor i veterinärmedicin och startade ett program för att bevara de ungerska rasernas särprägel. Han var rädd att dessa skulle gå förlorade i takt med urbaniseringen. Tillsammans med Adolf Lendl, dåvarande direktör för Budapest Zoo, skapades plats för hundarna på djurparken, inte enbart för att beskådas utan även för avelsarbete under kennelnamnet Allartkert. Flera av de ungerska uppfödarna fick sitt avelsmaterial härifrån. Även svenska uppfödare kom på besök och ett par av hundarna kom att exporteras till Sverige.
 

Dr Raitsits rekonstruktion och beskrivning av rasen var av stor vikt då puli och pumi ofta blandades ihop. De gick länge under det gemensamma namnet Juhász Kutya. En direkt översättning är fårhund varför det antagits att det var framförallt får som vallats. Senare dokumentation visar på att pulin användes även till att valla annan boskap och som gårds- och vakthund. Det finns också språkforskare som menar att uttrycket fårhund användes för att beskriva något värdefullt. Otvivelaktigt användes dock pulin för att valla får men det är viktigt att komma ihåg att pulin även hade andra uppgifter. Det var något av en allt-i-allohund, framförallt en nyttohund.
 

Beskrivningar av rasens utseende fanns dock innan FCIs godkännande av rasen. Det finns dokument och teorier om puliliknande hundar långt före vår tideräkning. Pulins ursprung är
omtvistat precis som ungrarnas ursprung då befolkningen är ett blandfolk med nomadrötter. Efter långt kringströvande nådde detta folk sin ungefärliga slutstation i nuvarande Ungern. En teori som överensstämmer med nyare syn på de finsk-urgiska språkens ursprung talar om ett ursprung öster om Uralbergen mellan Asien och Europa. Även Tibet och Turkistan nämns i sammanhanget då pulin enligt vissa uppfattningar skulle vara besläktad med tibetansk terrier.

För att förstå pulins mentalitet måste vi utgå från dess ursprungliga levnadsvillkor. Pulin har alltid varit ett nyttodjur och ett nödvändigt hjälpmedel i människornas dagliga kamp för tillvaron. Magyarerna som drog in i nuvarande Ungern livnärde sig bland annat på boskapsskötsel och i viss mån av jordbruk. Klimatet på den ungerska pustan kunde skifta från mycket sträng kyla och blåst till heta sommardagar. Tuffa levnadsförhållanden krävde med andra ord orädda, energiska och arbetsamma hundar. En av de viktigaste mentala egenskaperna var dess flexibilitet och anpassningsförmåga. Förutom att valla får eller boskap så skulle de kunna hålla utkik och varna mot faror. Pulins unika päls var dessutom funktionell för det hårda klimatet och även som ett skydd mot rovdjursangrepp.

Viktigt att poängtera är att pulin var en mångsysslare och dess flexibilitet och relation till sitt folk var oerhört betydelsefull. Förutom att fungera som vall-, vakt och gårdshund har
pulin även använts som jakt-, polis- och cirkushundar. Pulin förekom tidigare även i skiftande storlekar beroende på arbetsområde. Den största variantenkallades för polishund och de skulle vara minst 50 cm i mankhöjd. I slutet av 30-talet var det en sådan puli som segrade i ett internationellt polishundsmästerskap tillsammans med andra brukshundar. Idag är den ideala storleken för pulin 37-41 cm för tikar och 40-44 cm för hanar, även om det funnits trender av mindre och större puli. I Ungern har pulin liksom de övriga ungerska rasernas popularitet på senare tid minskat till förmån för andra, utländska raser. De uppfödare som finns kvar är desto mer hängivna och brinner för sina ungerska nationalskatter. Precis som i övriga Europa har jordbruket och behovet av vallhundar minskat men fortfarande finns ett behov av sällskapshundar som vaktar huset medan husse och matte arbetar. I Ungern finns fortfarande en aura kring pulin som något ”mer än en hund” p g a dess oöverträffade intelligens. Ordspråket ”det är inte en hund, det är en puli” lever i högsta grad kvar.

Pulin i Sverige
I ett nummer av 1947 års förlaga till dagens Hundsport kan man se en bild på en puli på framsidan.I tidningen sägs att hunden är: Det första exemplaret i Sverige av denna originella ras.En 6 månaders ungdom har av friherre Carl Leuhusen importerats från USA. (Hundar och Hundsport nummer 6, 1947). Det dröjde lång tid innan fler puli officiellt importerades till Sverige. I början av 60-talet importerades två pulisyskon till Furuviksparken i Gävle av Laila Nygren. 1963 registrerades den första pulikullen i Sverige av ungerskan Elisabeth Szendröi som samma år flyttade till Sverige med sina puli Csabaujtelepi Lusta Betyar och Arpáligeti Dajka. Valpkullen bestod av fyra hanar varav den ena blev kennel Västsjös första puli. Hanen blev starten på en lång uppfödarkarriär för Kerstin Myreback som än idag är en aktiv puliuppfödare. 1964 fick Laila Nygren en pulikull som bestod av åtta valpar men de kom inte att gå vidare i avel. Den första puli som blev utställningschampion i Sverige var Cortinas Dani som också
blev NordUCH. Han var en import från Danmark och ägdes av Ing-Marie Toborn. 1969 föddesen kull efter Cortinas Dani och Szembogari Bimbó som var en import från Finland. Ägare
var Ulla Palmgren i Jakobsberg. Det är först under 1970-talet som det går att tala om något egentligt avelsarbete. Då hade kennel Västsjö köpt in sina första avelstikar från Finland och 1971 hade kennel Västsjö sin första valpkull.

Vid den här tiden hade Signe Folkell, kennel Kutya och Judith Horvath, kennel Taltos importerat sina första tikar från Ungern. En tysk hane – Yoga - flyttade också till Sverige med sin matte Iri Andersson men kom aldrig att användas i avel. 1973 tog Mona Greta Berglund, kennel Hillgrove, in två puli från Storbritannien och 1976 importerade Inger Karlsson, Hvilans kennel, en hane från Ungern. Aktiva uppfödare under 70-talet var framförallt kennlarna Västsjö, Kutya´s, Taltos och Hvilans kennel. Kennel Hillgrove hade också två pulikullar. Totalt rörde sig det inte om mer än ett par kullar om året och fram till 1974 hade endast 34 puli registrerats i SKK.

Under 80-talet hittade nya uppfödare rasen och Stinigården, Bennaz’ och Täljetösen har fortfarande puli även om de inte haft särskilt många pulikullar. Några uppfödare gästspelade under 80-talet och har nu slutat med puli. Det är bl a Csaltosz, Woodypets, Bartok, Biretta, och Foxhead. Registreringssiffrorna kom att öka något och fram till mitten av 80-talet hade drygt 300 puli registretats. Av dessa var 21 importer, i första hand från Ungern. Likaså fanns det ett par uppfödare som hade några kullar under 90-talet men som under senare år inte registrerat några pulivalpar. Det är Djingis Khan, Funny Farms, Emilias och Bubbas.

På 90-talet tog flera av dagens aktiva puliuppfödare pulin till sina hjärtan. Det är bl a kennlarna Arankas, Åkerby, Xaida’z, Bedecan, Brianda och Csigora. Även kennel Divineness startade sin uppfödarkarriär på 90-talet men i dagsläget är det kennelägarens mor som övertagit puliintresset under kennelnamnet Confettie’s. Under 90-talet kom registreringssiffrorna för puli att öka, för att kraftigt öka i slutet av 90-talet och under 2000-talet. Under 2005 registrerades99 puli och hittills i år (november 2006) har 124 valpar plus två importer registrerats.

Flera nya uppfödare av puli har tillkommit på senare år bl Altorro’s, Bruksmarkens, Efyrans,
Impeccable, Mångsta, Needlepoint, och Trazta. Det finns också registrerade kennelnamn på puli som ännu inte haft någon valpkull och valpkullar som fötts
utan kennelnamn. I samband med de ökade registreringarna kan vi också se en tydlig ökning av färgen maskad fakó, en färg som tidigare var mycket ovanlig i vårt land.
Pulin har genom åren varit en populär utställningshund även om det krävs en välskött päls för att kunna delta. En nedklippt puli kan förvisso ställas ut men för en högre premiering är de rastypsika snörena viktiga och det som skiljer pulin från många andra raser. Inte sällan har pulin grupplacerats och den har till och med placerats i ett antal BIS-finaler. Pulin används även framgångsrikt inom lydnad, agility och bruks. Den första ungerska ras som erövrade ett
ydnadschampionat var en puli. Det var NordUCH SLCH Taltos Leha Liddi som på 80-talet tillsammans med husse Christer Bergquist lyckades bli Sveriges första lydnadschampion i
rasen. Därefter har även Gill Norbergs stamtik Int & NordUCH Lp NordV-86-87 Slch Benna blivit lydnadschampion (Kennel Bennaz). I år (2006) har även Lpelit Lpll SLCH SUCH Sv-
03 Xaida'Z Ba-Li Isten-Ior ”Jack” tillsammans med husse Dorn Josefsson erövrat titeln lydnadschampion. Jack är även utbildad servicehund och arbetar aktiv som servicehund till matte Susanne Josefsson. Det är få puli som genom åren arbetat aktivt som vallhundar. Vid anlagstester har det dock visat sig att de flesta puli har sina vallanlag intakta. Precis som förr i tiden i Ungern är de svenska pulihundarna värdefulla allt-i-allohundar. Vad en puli passar bäst till finns det olika uppfattningar om och har alltid funnits, likaså vilka egenskaper hos pulin som är de viktigaste i avelsarbetet. Jag har via SvkFURs medlemsblad Furien lokaliserat vilka uppfattningar om pulin som dominerat eller vilken typ av problem som diskuterats genom åren.