Lång resa
Min son Joar och jag begav oss i novemberrusket till soliga Kalifornien. Vi skulle dels hälsa på en exporterad tik men också hämta hem hundsperma från USA. Det är en lång flygresa från Stockholm till Los Angles men jobbigast är nog tidomställningen. Det var inte så lätt att hålla sig vaken på kvällen när det för oss egentligen var nio timmar senare för att inte tala om sova på morgonen när man var van att gå upp nio timmar tidigare. Dessutom hade vi ett gediget program i hopsatt av våra generösa amerikanska vänner Neil and Gail från kennel Casablanca. Förutom sedvanliga turistbesök var det inplanerat fyra dagars utställning samt en dag när vi för klubbens räkning skulle arrangera en rasmonter och informera om rasen.

Stort och mycket
Tänk att det bor fler människor i Los Angeles än i hela Sverige! Det är klart att man känner sig "bonnig" när man kommer till en sån stad även upp jag själv är uppvuxen i Stockholm. Men jag hade mest ögon för min bebis "Laney" - jag hade ju inte sett henne sedan hon var valp och nu var hon över året. Hon hade blivit så stor! Givetvis fick hon dela rum med oss och jag skulle själv ställa ut henne på utställningarna. Det var bara att sätta igång att träna. De amerikanska utställningarna är ju också showigare än våra. Man klär upp sig fint innan man ska in i ringen. Sen kan man ha jeans på kvällens gemensamma middag - men i ringen är det kostym, slips, klänning eller kjol som gäller. Men innan vi förberedde oss för utställningen så skulle vi göra en rasmonter för vår ras kuvasz. Även här är det stort och mycket som gäller. Ett ungersk gammeldags rum konstruerades och alla i montern skulle ha ungerska kläder. Jag var imponerad hur mycket gamla fina ungerska saker förknippade med kuvasz som de samlat ihop.

Eukanuba National Championship
Denna stora utställning inledde utställningshelgen. Den är bara till för de inbjudna storvinnande hundarna nom varje ras. Nio kuvaszer var inbjudna. De amerikanska kuvaszerna placerar sig väl i gruppfinalerna om man jämför med Europa. Men då är dessa kuvaszer trimmade uti minsta hårstrå. Och här är alla medel tillåtna. Lite svart på en ljus nos, lite kalk på en gulnande päls, lite hårspray på en för mjuk päls. Givetvis är de nybadade och fönade, något som skulle vara otänkbart i Europa. En av kuvaszens speciella kännetecken är dess speciella pälsstruktur. Detta ser du inte mycket av i den amerikanska utställningsringen. Även om jag tycker att de vita hundarna som proffsigt visas runt i utställningsringen avviker från kuvasz i typ, mycket pga av pälsen, så ser det mycket vackert ut och visst ser de tjusiga ut som hundar. Jag funderar på om det är detta som ska behövas för att kuvaszen ska kunna placera sig bättre i gruppfinalerna hemma. För kvaliteten på hundarna är inte bättre. De visas bättre och de är proffsigt trimmade men om man går igenom var hund för sig så är de varken bättre i konstruktionen eller i typ. Beträffande det senaste, i typ, är det snarare tvärtom. Men då har också amerikanarna sin egen standard som till och med tillåter eller till och med föredrar raka kuvaszpälsar! Det var dock ändå en fröjd att se dessa vita hundar i utställningsringen och den vinnande kuvasztiken CH Szumeria´s One for the Money kom även erövra BIRet de övriga utställningsdagarna samt placera sig i gruppfinalen. Jag tyckte själv att tikarna var av betydligt högre klass än hanarna. Det var egentligen bara en hane som föll mig i smaken och han var bara med för träning och ställdes aldrig ut!

Språkproblem
Min Laney var anmäld till de fyra återstående utställningsdagarna. Hon hade vuxit mycket och var enligt min uppfattning något tunn i hullet, inte så konstigt med tanke på att hon dragit iväg ordentligt på höjden. Jag ville inte heller föna bort hennes fina lokckar. De har ju inte samma utställningssystem i USA som I Europa, utan att gå in på det i detalj så gäller det att bli bästa tik eller hane som inte är champion för att därefter få ett poäng per slagen hund. Det är enbart ettan som får poäng. Och en av dagarna var det Laneys tur att plocka hem poängen till sitt championat. Det kändes roligt för det var många kuvaszer på plats. En av dagarna var det Laneys kompis från kennel Casablanca som tog "en major". Dessutom var det kennel Casablancas hane som blev BIM två av dagarna. Vinnarna fotograferades tjusigt av proffsfotografer tillsammans med domarna i utställningsringen. Jag glömde visst bort att berätta något…. Det är inte så lätt att alltid anpassa sig till nya utställningsrutiner och regler särskilt om man inte behärskar språket helt. Jag vill ju helst glömma bort det, men ibland får man bjussa på sig själv: Domaren frågade om jag kunde visa "the bite" - jag tyckte han sa "the bait" och jag håller upp en bit levergodis för honom (fick för mig att man kanske inte fick ha det och kände mig ertappad). Nåja som alla säkert redan förstår så var det inte mitt godis han vill se utan hundens bett...

Allt är relativt
Vi hade ett antal härliga dagar och blev riktigt bortskämda. Min son Joar sätter nog Dinseyland högst upp på listan för roligaste besök. Han var förundrad över hur denna lilla konstruerad stad/värld kändes större än Växjö som vi bor i hemma i Sverige. Något annat som vi särskilt noterade var också den amerikanska julskyltningen…. Ni som varit där förstår vad jag talar om. Det handlar inte enbart om affärer och offentliga miljöer utan om privata hem som är så utsmyckade att det inte finns en tom mm. Det kändes som alldeles för mycket, samtidigt som julskyltningen här hemma, upplevdes som väldigt torftig när vi promenerade Storgatan fram några dagar innan jul. Allt är relativt! Nu turistade vi inte enbart och roade oss vi skulle även ordna alla papper för att få med oss hundsperma hem. Det tog fler dagar än vi tänkt oss och var mer byråkratiskt än man kan tänka sig. Man kan tro att denna lilla säd ska kunna förvaras i en liten behållare. Nej, nej nu talar vi om en stor tank, så tung att vi var tvungna att köpa en lite vagn med hjul att ställa den på. Ni kan bara tänka er vilken procedur det var att ta den genom tullen. Många blickar, många frågor och många missförstånd! Vi fick frågor som om vi skulle klona hundar till om vi hade med oss en kärnvapenbomb!

Väl hemma
När vi väl kommit hem och fryst in denna värdefulla säd i Ultuna var det bara att ställa om sig till den nya tiden igen. Den här gången missade vi dessutom en natts sömn. Det var i alla fall en mycket givande resa. Jag såg många fina hundar, särskilt tikarna var fina, fick flera nya vänner, talade med andra uppfödare och lärde mig väldigt mycket. Även om flera kuvaszer avvek för mycket i typ finns det också en stor medvetenhet för att avla mot den ungerska typen. I alla fall om man vill samarbeta med Europa.

Back to Laszlo